Resebeskrivning >> Utflykter >> Hotell >> Prisuppgifter >> Fakta om landet

Patagonien solförmörkelseresa

Argentina

	Invånarantal: 37 miljoner. Huvudstäder: Buenos Aires, 12 miljoner Folkgrupper: Över 95 % är europeiska ättlingar. Argentinas indianer utgör bara några få procent och återfinns i norra delen av landet. Språk: Spanska Religion: Katolicism Skolgång: Obligatorisk skolgång i 7 år. Högsta berg: Aconcagua (6959 m ö h) på gränsen till Chile Tid: -5 timmar Valuta: Peso

Argentina är ett långsträckt land med en yta drygt 5 gånger så stor som Sveriges. Invånarantalet (18 per kvadratkilometer) är något lägre än i Sverige och stora områden, till exempel Patagonien, är glest befolkade. En tredjedel av argentinarna bor i Buenos Aires-området.

Landet uppvisar stora kontraster vad gäller natur och kultur. I norr är klimatet subtropiskt till tropiskt. I nivå med Buenos Aires utbreder sig den bördiga Pampasslätten. Längre söderut mot Atlantkusten blir klimatet torrare och i större delen av Patagonien bedrivs extensivt bete. Gränstrakterna mot Chile i väster utgörs av Andernas bergskedja. I norr förekommer flera toppar över 6 000 m ö h, men längre söderut blir bergen betydligt lägre. Det patagoniska isfältet med dess mäktiga glaciärer utbreder sig över ett stort område i söder. Eldslandet i söder påminner om sommaren (den nordiska vintern) om Norden med betande gässlingar, europeiska kulturväxter och korta ljusa nätter. I Patagoniens skärgårdar finns ett artrikt djurliv med valar, delfiner, pingviner och inte minst albatrosser, sydhavens vagabonder.

Historia

När de första européerna kom till Argentina var landet mycket glest befolkat. Av de få indianstammar som fanns är det bara de i norr som har överlevt Européernas ankomst och assimilation.

Buenos Aires-området koloniserades förhållandevis sent. Efter ett misslyckat försök redan 1536 återkom européerna 1580. Under den följande spanska överhögheten skedde den mesta handeln via Lima, och Buenos Aires fick trots närheten till Europa inte handelsrättigheter förrän 1776. Argentinas självständighet proklamerades formellt 9 juli 1816. När Buenos Aires väl började växa runt förra sekelskiftet skedde en omfattande invandring från Europa. Den största gruppen var italienska immigranter, men nya bosättare anlände också från den del av Balkan som utgjordes av det forna Jugoslavien och inte minst Skandinavien. Särskilt nere i södra Patagonien träffar man på ättlingar från de båda sistnämnda områdena.

Omkring 1930 blomstrade Buenos Aires och stadens borgare fick goda inkomster genom export av jordbruksprodukter till Europa. Från den perioden finns många fashionabla villor och större fastigheter i centrum. Efter depressionen på trettiotalet förlorade argentinarna sin privilegierade ställning och välfärden verkar idag allt mer avlägsen.

Politiskt är landet känt för ”peronismen”; en populistisk rörelse från 50-talet som blandar inslag från höger och vänster. Grundaren Juan Peron och hans båda fruar, Evita och Isabel torde vara de mest kända peronisterna. Evita har än idag idolstatus hos stora grupper och hennes gravkammare kan besökas på den flotta kyrkogården La Recoleta i Buenos Aires. Ett mycket mörkt kapitel i Argentinas nutidshistoria är de ”smutsiga åren” från 1977-83 då landet styrdes av en brutal militärjunta. Omkring 30 000 människor försvann eller avrättades och såren är långt ifrån läkta. Varje torsdag samlas de ”galna mödrarna” på Plaza del Mayo för att demonstrera. Argentinas valuta, peson, var fram till år 2000 värd en dollar och Argentina var Latinamerikas dyraste land för turisten. Under 2001 kollapsade ekonomin, vilket ledde till en devalvering på 75 %. Kollapsen medförde att större delen av medelklassen förlorade sina besparingar. Effekten blev att utländska investerare snabbt blev intresserade, turismen blomstrade och exporten av produkter till Europa tog fart. För argentinarna går det dagliga livet vidare efter devalveringen. Jämfört med många andra länder i Sydamerika lever majoriteten ett gott liv med hälsovård, skola och arbete, men möjligheten att åka på semester utomlands har för de flesta blivit en avlägsen dröm. Många emigrerar till Europa, främst Spanien för att öka sin levnadsstandard.

Buenos Aires

Många blir förälskade i Buenos Aires redan vid första besöket. Här bor en tredjedel av argentinarna. Många lämnar sällan staden som har en tydlig europeisk prägel. Gågatan, Florida, i centrum skulle lika gärna kunna ligga i Barcelona eller Paris. Staden är indelad i stadsdelar till exempel La Recoleta, La Boca, San Telmo och Microcentro.

Calafate

Många av Calafates invånare är sena invandrare från norra Argentina. Calafate ligger naturskönt vid Lago Argentino och under en dagsutflykt nås glaciärerna Upsala eller Perito Moreno. Norr om Calafate ligger bergsmassivet Fitz Roy och Lago Viedma med Viedmaglaciären. Trakten är rik på kondorer. Pumor är vanliga, men ack så svåra att observera, och de ställer till det för traktens fårägare. Flera estancior, varav några grundats av skandinaver tar emot besökare.

Chile

	Invånarantal: 15 miljoner Huvudstäder: Santiago 5 miljoner. Folkgrupper: Indianer 3 %, mestiser 60-70 %, vita 25-30 % Språk: Spanska Religion: Katolicism Skolgång: Obligatorisk skolgång i 7 år. Högsta berg: Aconcagua (6959 m ö h) Tid: -6 timmar Valuta: Chilenska Peso

Chile är extremt långsträckt, cirka en och halv gånger så stort som Sverige med 15 miljoner invånare. Anderna består i centrala Chile av två nord-sydliga bergskedjor med en bördig dal i mitten. I dalen bor de flesta av landets invånare. I norr ligger Atacamaöknen med jordens nederbördsfattigaste platser. I bergen norr om Santiago finns varma källor. Gruvorna i norr förser världen med koppar och den chilenska nationen med stora inkomster. Dagens råvarupriser gör att Chile har Latinamerikas snabbast växande ekonomi. Längst i söder ligger en långsträckt ödslig skärgård. Från det patagoniska isfältet vandrar glaciärer ner till havsnivån. En del av Eldslandet tillhör Chile, liksom Påskön ute i Stilla Havet. Det gör också San Fernandez-öarna vars attraktionskraft till stor del hör ihop med romanen om Robinson Crusoe.

Historia

Indianstammar befolkade denna del av Sydamerika när spanjorerna anlände. Inkariket sträckte sig ner till de norra delarna av dagens Chile. Santiago grundades redan 1541 av Pedro de Valdivia. Det var lätt att kolonisera centrala Chile, men i söder mötte spanjorerna motstånd och lyckades aldrig få permanent kontroll över indianbefolkningen.. Aurakanerna i söder besegrades först år 1883.

Under kolonialtiden kom Chile att ingå i vicekungadömet Peru. De ständiga krigen mot indianerna kostade både liv och pengar. År 1821 utropades Perus självständighet av argentinaren Jose San Martin. En annan frihetshjälte var Simón Bolívar, född i Venezuela. Simon Bolivar drömde om att skapa en federation från Centralamerika till södra Sydamerika. Hans dröm blev dock aldrig förverkligad.

Under depressionen på 1930-talet drabbades den chilenska ekonomin hårt. Exporten av chilesalpeter (nitrat) minskade radikalt och den dåliga ekonomin ledde till politisk instabilitet. Några decennier senare, 1973, störtades den folkvalde presidenten Salvador Allende av militären med general Pinochet i spetsen. Här uppvisar Chile stora likheter med grannen Argentina i väster. Diktaturen i Chile blev dock mer långvarig och demokratiska val hölls först 1990. Under hela 90-talet har man försökt att ställa Pinochet inför rätta, men han avled 2006 utan att ha tilldömts något straff för de blodiga händelserna under diktaturen. Sedan valen 2006 styr landets första kvinnliga president, läkaren Michel Bachelet.

Torres del Payne

Nationalparken Torres del Payne är nog den som vandringsälskare drömmer mest om att få besöka. Vädret kan vara regnigt, blåsigt och kallt, men det skiftar snabbt och värmeböljor med upp mot 30 grader förekommer. Det är med andra ord viktigt att ha med sig kläder enligt ”lager på lager” metoden. Namnet kommer av de tornliknande granitbergen ”torres” som sticker upp mitt i parken. Att gå runt dem kräver närmare en veckas vandring där man tvingas bära en hel del utrustning på ryggen. Nationalparken är mycket viltrik och man kan räkna med fina observationer av lamasläktingen guanaco, räv och eventuellt patagonisk skunk. Bland fågellivet märks förutom kondor flera arter av gäss, hackspettar och världens sydligaste papegoja.

Santiago

Storstaden Santiago är hjärtat av det officiella Chile och här bor en tredjedel av landets befolkning. Vintertid (nordisk sommar) och ett gott stycke in på våren ligger de snöklädda topparna som en fond i öster. Santagio ligger i en gryta och det torra högtrycksbetonande sommarklimatet leder tyvärr till att staden ofta ligger inhöljd i luftföroreningar. Chiles ekonomi är mycket stark och nya köpcentra växer upp hela tiden. I centrum ligger bland annat presidentpalatset, La Moneda, ett privat guldmuseum och de äldre affärsgatorna. Man får en fin överblick över staden från en av kullarna i centrum. Under sommaren försöker de flesta fly sommarvärmen och beger sig ner mot kusten eller reser söderut från Santiago.

TILLÄGGSRESA INKARIKET

Peru

	Invånarantal: 27,6 miljoner. En tredjedel av befolkningen är under 14 år. Huvudstäder: Lima 7,8 miljoner. Folkgrupper: Indianer 45 %, mestiser 37 %, vita 15 %, övriga 3 %. Språk: Spanska, quechua och aymará är officiella språk. Religion: Katolicism som bland indianerna är uppblandad med traditionell religion. Skolgång: Obligatorisk skolgång i 11 år. Högsta berg: Huascarán (6 768 m ö h) Tid: -6 timmar Valuta: Sol

Historia

I det antika Peru fanns flera stora civilisationer, varav den mest kända är Inka. Ett annat exempel är Nasca. Från staden Cuzco härskade Inkan över ett välde som spände från nuvarande Chile till Colombia. Landet erövrades av conquistadorerna under ledning av Francisco Pizarro. Den tidigare inkan Huayna Cápac hade dött, förmodligen i någon smittsam sjukdom som spanjorerna fört med sig. På sin dödsbädd utsåg Inkan sin son Atahualpa till arvtagare vilket ledde till stridigheter mellan honom och halvbrodern Huáscar. Ledningen av landet kom därför att kraftigt försvagas och spanjorernas erövring underlättades. Spanjorerna tog också hjälp av folkstammar som låg i konflikt med inkafolket. Indianerna är fortfarande i majoritet i Peru. Quechua samt aymara är indianstammar som räknar sina anor till inkariket.

Peru var från 1533 till 1824 ett spanskt vicekonungarike. Efter en självständighetskamp mot Spanien som varade flera år och även berörde andra länder i Sydamerika blev Peru självständigt. Lördagen den 28 juli år 1821 utropades Perus självständighet av argentinaren Jose San Martin.

En annan frihetshjälte var Simón Bolívar, född i Venezuela. Han fortsatte kampen mot de kvarvarande spanjorerna, tills de sista styrkorna besegrades i slaget vid Ayacucho den 9 december 1824. Från 1836-39 var Peru och Bolivia förenade i den Peru-bolivianska konfederationen som upplöstes efter en väpnad konflikt med Chile och Argentina. Mellan 1879-83 hade Peru och Bolivia återigen en allians och kämpade mot Chile i Stillahavskrigen. Efter Perus förlust av provinsen Tarapaca blev det i början av 1900-talet politisk stabilitet.
Från slutet av 1960-talet och under 1970-talet styrdes Peru av militären. År 1980 inledde den maoistiska gerillarörelsen Sendero Luminoso (den lysande stigen), en kampanj med upprepade terrorattentat mot människor och egendom. Striderna som destabiliserade hela landet och försvagade ekonomin blev allt intensivare, och nådde även till huvudstaden Lima. Basen för gerillarörelsen var provinsen Ayachucho. Rörelsen sökte stöd bland befolkningen i Ayacucho, vilket till en början hade viss framgång. Främst på grund av att den peruanska landsbygden under många årtionden var eftersatt och den politiska makten främst inriktat sina insatser på städerna. Efter några år var situationen ohållbar med anfall mot myndighetspersoner, polismyndigheter och även mot landsbygdsbefolkningen. I kampen mot terroristerna användes militära styrkor och striderna under de följande åren kom att bli blodiga med övergrepp från båda sidor. Den ekonomiska krisen och verkan av de ständiga terroristhandlingarna försvagade kraftigt landets utveckling. I mitten av 1980-talet ställdes hoppet till den unge och karismatiske presidenten Alan García Pérez. För att förbättra landets ekonomi minskade han betalningarna av utlandsskulden. Det förbättrade situationen på kort sikt, men gav sedan upphov till en hyperinflation som nådde 7 000 procent per år. Mot slutet av 1988 genomgick landet en allvarlig ekonomisk kris.

År 1990 valdes Alberto Fujimori till president och då förbättrades Perus ekonomi något. I april 1992 gjorde presidenten en statskupp som fördömdes internationellt. President Fujimori hade räknat med militärens stöd och kunde också sitta kvar. Under Fujimoris ledning intensifierades kampen mot terrorismen. Flera aktivister fängslades under de närmast följande åren. Som ett resultat av gerillans aktiviteter har mer än 30 000 människor dödats och ekonomiska värden förstörts för 20 000 miljoner dollar. Trots ett ökat missnöje med Fujimoris regim omvaldes han 2000, men avsattes senare samma år på grund av korruptionsskandaler. Nya val hölls 2001 och Alejandro Toledo blev ny regeringschef och president. En sannings- och försoningskommission tillsattes för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna som ägt rum under tiden 1980–2000 i Peru.

Titicacasjön

Är Sydamerikas största sjö, på gränsen mellan Peru och Bolivia. Yta: 8 288 kvkm. Sjöns största längd är 192 km och den har en bredd av 50 km på mitten. Titicacasjön ligger på en höjd av 3 812 m och är därmed världens högst belägna seglingsbara sjö. De viktigaste öarna är Taquile, Amantani och Soti på den peruanska sidan och Titicacaön (även kallad Sol) och Luna på den bolivianska sidan. Titicacaön har gett sjön dess namn och var en helig plats för inkafolket. På sjön ses uroindianernas vassbåtar, kallade totoras. Ekologiskt sett är området mycket speciellt och 1978 bildades därför ett naturreservat, till största delen bestående av vassvegetation. Här finns ett rikt fågelliv med cirka 60 olika arter. Den typiska vegetationen består av 4 m hög totoravass. Sjön lider för närvarande av kraftig tillväxt av guama, en vattenväxt med långa rötter som har invaderat sjön.

Cuzco

Cuzco ligger i sydöstra Peru och är beläget uppe i Anderna på 3 400 m. Här bor ca 300 000 invånare. Namnet Cuzco betyder navel på inkaspråket quechua. Man beräknar att staden Cuzco grundades omkring 1 200 e Kr, men det finns inga skriftliga källor att tillgå. Först med den 9:e inkan Pachacuti på 1400-talet, blir tidsangivelserna mer tillförlitliga.

Cuzco var huvudstad och kulturellt och religiöst centrum för Inkariket. Den mest betydelsefulla byggnaden var Solens tempel (Inti-Huasi) som låg i tempelområdet Qoricancha. Cuzco hade uppifrån sett formen av en puma, där befästningen Sacsahuaman utgjorde huvudet. Efter Inkarikets fall 1533, då den spanske conquistadoren Francisco Pizzaro intog staden, följde en snabb ombyggnad. De gamla templen raserades och nya kyrkor byggdes. Det finns spår av detta i stadens arkitektur. Koloniala byggnader har gamla inkatempel som grund och stenblock från inkatiden har återanvänts. Kyrkan och klostret Santo Domingo byggdes på det gamla inkatemplet.

Urubambadalen

Detta var Inkafolkets heliga dal – El Valle Sagrado de los Incas. Genom dalgången flyter Urubambafloden, som på några ställen når en bredd på 25 m. Dalgången har ett tillflöde av otaliga vattendrag som rinner ner i raviner och små dalar. Inkafolkets heliga dal sträcker sig mellan de små samhällena Pisac och Ollantaytambo. Här finns ett stort antal arkeologiska minnesmärken och byar med infödda bergsindianer. I Pisac och Chinchero finns traditionella marknader. Till fästningen Ollantaytambo nådde spanjorerna i sin jakt på Manco Inca, men stoppades i en häftig strid. Dalen var uppskattad av Inkan tack vare sitt speciella klimat och sina geografiska kvaliteter. Den har en av de bördigaste jordarna i Peru och här odlas den bästa majsen.

Järnvägen Cuzco-Machu Picchu

En av Sydamerikas mest kända järnvägslinjer. Sträckan slingrar sig ner från Cuzco längs Urubambafloden till Aguas Calientes vid Machu Picchu. Den smalspåriga järnvägens rälsbredd är 1 m, vilket ger tåget en vaggande gång. Tåget startar från Cuzco kl 6 på morgonen och återvänder kl 19 på kvällen. För att ta sig upp 800 m ur den dal där Cuzco ligger, börjar tåget med ett antal småsträckor i zick-zack. Färden vaggar sedan vidare via Poroy och följer dalgångarna ner mot Ollantaytambo och allt varmare områden. Ombord serveras coca-te som hjälp mot höjdbesvär och fika.

Machu Picchu

Machu Picchu ligger 80 km nordväst om Cuzco och anses ha byggts omkring 1440 av inkan Pachacuti. Staden var bebodd fram till den spanska erövringen av Peru 1532. Spanjorerna kom aldrig till Machu Picchu och hade inte heller någon kännedom om stadens existens. Arkeologiska fynd visar att detta inte var en vanlig stad. Snarare ett slags lantställe för inkan och hovet, med ett stort palats och tempel. Man uppskattar att det maximalt kan ha bott 750 personer i staden och troligtvis ett mindre antal under den regniga säsongen. Man har funnit 173 skelett och vad som hänt dem är höljt i dunkel. Platsen anses ha valts med tanke på dess unika läge och geologiska förutsättningar. Den är byggd på en 500 m hög bergstopp, med stupande sidor åt nästan alla håll. Machu Picchu övergavs av okända skäl och glömdes bort, förmodligen på grund av att dess funktion gick förlorad efter den spanska erövringen. Staden återupptäcktes 24 juli 1911 av Hiram Bingham, en historiker från Yale University i USA. Han kom att skriva en mängd böcker och artiklar om Machu Picchu. The Lost City of the Incas blev en bästsäljare. På grund av otillgängligheten och vegetationen har staden bevarats under så lång tid.

Machu Picchu upptogs 1983 på UNESCO:s världsarvslista. UNESCO har uttryckt oro för att de omkring 400 000 turisterna som besöker Manchu Picchu varje år orsakar världsarvet skada. Peruanska myndigheter menar att massturism undviks eftersom det är så krävande att ta sig hit.

Lima

Limas läge utsågs trettondedag jul 1535, så det ursprungliga namnet ”Ciudad de los Reyes” syftar på de tre vise männen. Staden grundades samma år den 18 januari av Francisco Pizarro. Namnet ersattes senare med Lima som är en förvanskning av namnet på floden Rimac som rinner genom staden. Båda namnen förekom på kartor under en period. En sägen i Lima säger att de invaderande spanjorerna frågade lokalbefolkningen om det bästa stället att bygga en stad. Lokalbefolkningen pekade som hämnd ut platsen där Lima ligger. Många anser att klimatet i Lima är det sämsta i hela Peru. Några mil söder om Lima är det betydligt soligare väder.
La Plaza Mayor (Stora torget) är den centrala platsen i Lima. Det är också den plats där Francisco Pizarro grundade staden. På torget har några av de viktigaste händelserna i landets historia ägt rum. I början fanns här små affärer och handelsutbyte. Torget har varit plats för tjurfäktningar och har också använts som avrättningsplats under inkvisitionen. Torget omges av regeringspalatset, kommunalhuset, katedralen och ärkebiskopens palats. Det var på Plaza Mayor den 28 juli (numera Perus nationaldag ) 1821 som självständigheten proklamerades. Torget hette tidigare Plaza de Armas.

Top