Madagaskar

DEN RÖDA ÖN

Madagaskar är till ytan lite större än Sverige. Ön är världens fjärde största efter Grönland, Nya Guinea och Borneo. Inlandet består av en högplatå med bergsmassiv och de östra delarna består av regnskog. I övrigt räknas landområdet som stäpp och savann och kallas därför för ”Den röda ön”.

KLIMAT

Madagaskar ligger i den tropiska klimatzonen, men klimatet varierar mellan olika delar av landet. Det är tropiskt hett och fuktigt längs östkusten. Torrt och hett på västkusten och längst i söder. I inlandet är klimatet svalare och torrare.

BEFOLKNING OCH SPRÅK

Madagaskars befolkning har ett blandat ursprung med inslag från framför allt Indonesien och Afrika, men det finns också en indisk och arabisk påverkan. Trots att befolkningen i dag talar ett enhetligt språk är den officiellt indelad i 18 folkgrupper med egna dialekter och delvis skilda seder. Den största folkgruppen är merina, som omfattar ungefär en fjärdedel av madagaskerna. Det finns även små minoriteter av ättlingar till invandrare från Europa och Asien. Gruppen karana, med indisk/pakistansk bakgrund, är ofta köpmän och har ibland trakasserats på grund av sitt relativa välstånd. Genom historien har motsättningar med jämna mellanrum kommit upp till ytan mellan höglandsbefolkningen, som framför allt utgörs av merina och betsileo, och kustbefolkningen. Betsileo har relativt sett mer afrikanska inslag medan merina har mer indonesiskt påbrå. Betsiler, som i högre grad lever på landsbygden, känner sig diskriminerade, vilket även påverkar politiken. Inom många av folkgrupperna finns olika typer av kastsystem där vissa grupper traditionellt ses som överordnade.

Språket malagassiska tillhör de austronesiska (västindonesiska) språken. Det har blandats upp med afrikanska språk, en liten del sanskrit och arabiska samt under de senaste 200 åren med franska och engelska. Under 1970-talet ville regimen komma ifrån det franska språkets inflytande och lanserade folkgruppen merinas dialekt av malagassiska som enda officiella språk. Kustbefolkningen motsatte sig detta och franska behölls som andra språk. Franska är särskilt viktigt inom förvaltning, högre utbildning och turistnäring. Genom en grundlagsändring 2007 blev även engelska officiellt språk vid sidan av franska och malagassiska.

HISTORIA

Det är inte känt när och hur de första människorna kom till Madagaskar. Förmodligen utvandrade en eller flera grupper av människor från det område som i dag utgör Indonesien någon gång under de första århundradena e Kr. Det troliga är att de kom längs Indiens kust via den arabiska halvön till Afrikas östkust, där de blandade sig med den inhemska befolkningen. Så småningom lämnade bosättarna fastlandet och tog sig över till Madagaskar. Tecken på att invandrarna tagit denna väg är bland annat att vissa östafrikanska seder och en särskild typ av östafrikansk boskap är spridda på ön. De tidigaste lämningarna av byar dateras till 700-talet. Högplatån befolkades runt år 1000. Under europeisk medeltid anlade araber små handelsstationer på västkusten och i norr. Från början av 1500-talet besöktes Madagaskar sporadiskt av européer.

I början av 1800-talet kom brittiska missionärer till Antananarivo som då hade blivit huvudstad. Britterna började undervisa överklassen i engelska och översatte bibeln till malagassiska. Samtidigt kom fler och fler fransmän till ön och de skapade goda relationer med hoven på Madagaskar. Både Frankrike och England ville därför införliva Madagaskar i sina kolonialvälden. Tvisten löstes genom ett fördrag där Frankrike fick den dominerande ställningen över Madagaskar mot att England kunde ta kontroll över ön Zanzibar. Madagaskar blev franskt koloni 1896.

Från 1946 fick Madagaskar rätt att sända representanter till nationalförsamlingen i Paris. Året därpå utbröt ett uppror som brutalt slogs ner av fransmännen – omkring 80 000 människor dödades. År 1956 infördes allmän rösträtt och 1960 blev Madagaskar under fredliga former en självständig stat. Fransmännen fruktade att konflikter skulle blossa upp om merina-folket åter fick makten och hade därför uppmuntrat kustborna att bilda Madagaskars socialdemokratiska parti under ledning av Philibert Tsiranana. Vid självständigheten valdes han till landets förste president. Tsiranana, som var côtier (från kusten, inte högländerna), var franskvänlig och många fransmän kunde behålla sina tillgångar och sin verksamhet på Madagaskar. Franska företag fortsatte att dominera handeln och Frankrike tilläts ha kvar sina militärbaser.

FLORA OCH FAUNA

Sedan Madagaskar skiljdes åt från de afrikanska och asiatiska kontinenterna för 160 miljoner år sedan har ön på grund av sin isolation utvecklat ett helt unikt växt och djurliv som inte går att hitta någon annanstans på jorden.

Regionen längs den nordöstra kustlinjen kännetecknas av tropisk regnskog, men av den ursprungliga regnskogen finns bara 4 procent kvar. Madagaskars mangroveskogar växer huvudsakligen längs landets västkust. Dessa känsliga marina ekosystem utgör viktiga habitat för många djur och växter. Längs Madagaskars sydvästra kust finns världens tredje största korallrev. Av landets ca 15 000 växtarter är mer än 80 % endemiska, det vill säga de finns bara här. Många av öns 1000 orkidéarter är endemiska. På ön finns också sju av världens åtta arter baobabträd.

Av öns 68 arter primater är 100 % unika för Madagaskar! Av landets 340 arter reptiler (kräldjur) är 92 % endemiska och för de 199 amfibierna (groddjur) är siffran 99 %. Likt Darwins finkar på Galapagosöarna har växt- och djurlivet på Madagaskar utvecklat helt unika livsformer. Här finns lemuren, giraffskalbaggen, vangan (en fågel), tenreken (ett igelkottliknande däggdjur) och fossan (landets största rovdjur). Madagaskar också känt för sin magnifika mångfald av kameleonter - två tredjedelar av världens alla arter lever här!

 LEMURER – DE DÖDAS ANDAR

De mest kända endemiska djuren är halvaporna som kallas lemurer. Namnet kommer från latinets lemures som betyder ”de dödas andar”. Lemurerna sägs ha fått sitt namn på grund av sina stirrande, spöklika ögon. För cirka 55 miljoner år sedan anlände lemurernas förfäder till Madagaskar och som tur var fanns det inga andra djur som kunde konkurrera ut dem. De har därför i lugn och ro kunnat utvecklas och det har lett fram till 71 arter och underarter. Ingen annanstans på jorden kan man skåda dessa egendomliga varelser i vilt tillstånd.

Halvapor kännetecknas av hundlik nos och hjärnan är primitiv med välutvecklat luktcentrum. Lemurer är växtätare och lever i grupper om ca 20 individer där honorna oftast står högst i rang. Lemurerna uppvisar en stor variation i utseende, storlek och beteende. Den största lemuren är indrin som kan mäta upp till 120 cm och väga ca 10 kg. Den minsta är muslemuren som väger ca 30 gram och inte är större än en mus. En del arter, som den stora indrin, tillbringar sitt liv högt uppe i trädkronorna medan andra, till exempel den svarta lemuren, lever i regnskogens undervegetation. Det finns både dag- och nattaktiva lemurarter. Den enda dagaktiva och helt marklevande arten är kattan eller ringsvanslemuren som den också kallas. De små muslemurerna är istället aktiva om natten. En av de mest märkliga är den dansande sifakorn.

Sedan människornas intåg på Madagaskar har 16 arter utrotats helt, däribland jättelemuren som vägde uppemot 200 kg och var lika stor som en gorillahanne. Idag är i stort sett varenda lemurart utrotningshotad på grund av regnskogskövling och annan människlig påverkan.

Världsarv vi besöker på denna resa

Kungliga kullen av Ambohimanga