Peru

Klimat i Amazonas

Klimatet i Amazonas är precis som i andra tropiska regnskogar hett och fuktigt. Det finns två huvudsakliga säsonger, regnsäsongen och den tre till fem månader långa torra säsongen, men även under den torra säsongen får området ofta betydande mängder regn. Under regnsäsongen är vädret ofta mycket blött med regnskurar över hela dagen, de kraftigaste på eftermiddags- och kvällstid. Vädret under den torra säsongen är vanligen soligt men regnskurar på eftermiddagen är inte ovanligt. Medeltemperaturen i Amazonas är ungefär 26 °C året runt.

Klimat i Anderna

Normalt 15-25 grader i solen. Mot kvällen kan temperaturen falla till 5-10 grader.

Klimat i Lima

Normalt 25-30 grader i solen. Mot kvällen faller temperaturen något.

I havet utanför Lima möts varma och kalla havsströmmar. På vintern lägger sig därför dimma över staden, fuktigheten blir hög och temperaturen sjunker ned mot 15–16 grader. Det regnar i praktiken aldrig men fukten kan falla ner i form av något som liknar regn (lluvisna eller garuba). Mot slutet av året, då sommaren inträder, klarnar sikten och i december–februari ligger temperaturen oftast runt 20–25 grader.

Historia

I det antika Peru fanns flera stora civilisationer, varav den mest kända är Inka. Ett annat exempel är Nasca. Från staden Cuzco härskade Inkan över ett välde som spände från nuvarande Chile till Colombia. Landet erövrades av conquistadorerna under ledning av Francisco Pizarro. Den tidigare inkan Huayna Cápac hade dött, förmodligen i någon smittsam sjukdom som spanjorerna fört med sig. På sin dödsbädd utsåg Inkan sin son Atahualpa till arvtagare vilket ledde till stridigheter mellan honom och halvbrodern Huáscar. Ledningen av landet kom därför att kraftigt försvagas och spanjorernas erövring underlättades. Spanjorerna tog också hjälp av folkstammar som låg i konflikt med inkafolket. Indianerna är fortfarande i majoritet i Peru. Quechua samt aymara är indianstammar som räknar sina anor till inkariket.

Peru var från 1533 till 1824 ett spanskt vicekonungarike. Efter en självständighetskamp mot Spanien som varade flera år och även berörde andra länder i Sydamerika blev Peru självständigt. Lördagen den 28 juli år 1821 utropades Perus självständighet av argentinaren Jose San Martin.
En annan frihetshjälte var Simón Bolívar, född i Venezuela. Han fortsatte kampen mot de kvarvarande spanjorerna, tills de sista styrkorna besegrades i slaget vid Ayacucho den 9 december 1824. Från 1836-39 var Peru och Bolivia förenade i den Peru-bolivianska konfederationen som upplöstes efter en väpnad konflikt med Chile och Argentina. Mellan 1879-83 hade Peru och Bolivia återigen en allians och kämpade mot Chile i Stillahavskrigen. Efter Perus förlust av provinsen Tarapaca blev det i början av 1900-talet politisk stabilitet.

Från slutet av 1960-talet och under 1970-talet styrdes Peru av militären. År 1980 inledde den maoistiska gerillarörelsen Sendero Luminoso (den lysande stigen), en kampanj med upprepade terrorattentat mot människor och egendom. Striderna som destabiliserade hela landet och försvagade ekonomin blev allt intensivare, och nådde även till huvudstaden Lima. Basen för gerillarörelsen var provinsen Ayachucho. Rörelsen sökte stöd bland befolkningen i Ayacucho, vilket till en början hade viss framgång. Främst på grund av att den peruanska landsbygden under många årtionden var eftersatt och den politiska makten främst inriktat sina insatser på städerna. Efter några år var situationen ohållbar med anfall mot myndighetspersoner, polismyndigheter och även mot landsbygdsbefolkningen. I kampen mot terroristerna användes militära styrkor och striderna under de följande åren kom att bli blodiga med övergrepp från båda sidor. Den ekonomiska krisen och verkan av de ständiga terroristhandlingarna försvagade kraftigt landets utveckling. I mitten av 1980-talet ställdes hoppet till den unge och karismatiske presidenten Alan García Pérez. För att förbättra landets ekonomi minskade han betalningarna av utlandsskulden. Det förbättrade situationen på kort sikt, men gav sedan upphov till en hyperinflation som nådde 7 000 procent per år. Mot slutet av 1988 genomgick landet en allvarlig ekonomisk kris.

År 1990 valdes Alberto Fujimori till president och då förbättrades Perus ekonomi något. I april 1992 gjorde presidenten en statskupp som fördömdes internationellt. President Fujimori hade räknat med militärens stöd och kunde också sitta kvar. Under Fujimoris ledning intensifierades kampen mot terrorismen. Flera aktivister fängslades under de närmast följande åren. Som ett resultat av gerillans aktiviteter har mer än 30 000 människor dödats och ekonomiska värden förstörts för 20 000 miljoner dollar. Trots ett ökat missnöje med Fujimoris regim omvaldes han 2000, men avsattes senare samma år på grund av korruptionsskandaler. Nya val hölls 2001 och Alejandro Toledo blev ny regeringschef och president. En sannings- och försoningskommission tillsattes för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna som ägt rum under tiden 1980–2000 i Peru.

Amazonas

Amazonas är vår planets största regnskogsområde som täcker en yta på 5,5 miljoner kvadratkilometer genom nio länder. Amazonasfloden är på vissa håll så pass bred att man inte kan se från ena stranden till den andra. Den är 6 280 km lång och har ett medeldjup på 50 meter. Regnskogen representerar över hälften av världens återstående regnskogar och är den mest artrika tropiska regnskog som existerar. Stora delar av Amazonas regnskog är allvarligt hotad och enligt WWF har 17 % av den ursprungliga regnskogen gått förlorad på grund av avskogning. Amazonas regnskog har det största antalet arter sötvattenfiskar i världen, mer än 3 000 stycken har upptäckts och kanske lika många är fortfarande okända. En enda damm i Amazonas tros kunna innehålla fler arter av fisk än Europas alla floder gör tillsammans. Amazonas regnskogar har världens rikaste biologiska mångfald med ojämförbara naturresurser med mer än en tredjedel av jordens djurarter. I Amazonas floder flödar en femtedel av jordens färskvatten som också fungerar som vägar in i regnskogens hjärta. 20 % av världens syre produceras i Amazonas.

Järnvägen Cuzco-Machu Picchu

En av Sydamerikas mest kända järnvägslinjer. Sträckan slingrar sig ner från Cuzco längs Urubambafloden till Aguas Calientes vid Machu Picchu. Den smalspåriga järnvägens rälsbredd är 1 m, vilket ger tåget en vaggande gång. Tåget startar från Cuzco kl 6 på morgonen och återvänder kl 19 på kvällen. För att ta sig upp 800 m ur den dal där Cuzco ligger, börjar tåget med ett antal småsträckor i zick-zack. Färden vaggar sedan vidare via Poroy och följer dalgångarna ner mot Ollantaytambo och allt varmare områden. Ombord serveras coca-te som hjälp mot höjdbesvär och fika.

Machu Picchu

Machu Picchu ligger 80 km nordväst om Cuzco och anses ha byggts omkring 1440 av inkan Pachacuti. Staden var bebodd fram till den spanska erövringen av Peru 1532. Spanjorerna kom aldrig till Machu Picchu och hade inte heller någon kännedom om stadens existens. Arkeologiska fynd visar att detta inte var en vanlig stad. Snarare ett slags lantställe för inkan och hovet, med ett stort palats och tempel. Man uppskattar att det maximalt kan ha bott 750 personer i staden och troligtvis ett mindre antal under den regniga säsongen. Man har funnit 173 skelett och vad som hänt dem är höljt i dunkel. Platsen anses ha valts med tanke på dess unika läge och geologiska förutsättningar. Den är byggd på en 500 m hög bergstopp, med stupande sidor åt nästan alla håll. Machu Picchu övergavs av okända skäl och glömdes bort, förmodligen på grund av att dess funktion gick förlorad efter den spanska erövringen. Staden återupptäcktes 24 juli 1911 av Hiram Bingham, en historiker från Yale University i USA. Han kom att skriva en mängd böcker och artiklar om Machu Picchu. The Lost City of the Incas blev en bästsäljare. På grund av otillgängligheten och vegetationen har staden bevarats under så lång tid.

Machu Picchu upptogs 1983 på UNESCO:s världsarvslista. UNESCO har uttryckt oro för att de omkring 400 000 turisterna som besöker Manchu Picchu varje år orsakar världsarvet skada. Peruanska myndigheter menar att massturism undviks eftersom det är så krävande att ta sig hit.

Urubambadalen

Detta var Inkafolkets heliga dal – El Valle Sagrado de los Incas. Genom dalgången flyter Urubambafloden, som på några ställen når en bredd på 25 m. Dalgången har ett tillflöde av otaliga vattendrag som rinner ner i raviner och små dalar. Inkafolkets heliga dal sträcker sig mellan de små samhällena Pisac och Ollantaytambo. Här finns ett stort antal arkeologiska minnesmärken och byar med infödda bergsindianer. I Pisac och Chinchero finns traditionella marknader. Till fästningen Ollantaytambo nådde spanjorerna i sin jakt på Manco Inca, men stoppades i en häftig strid. Dalen var uppskattad av Inkan tack vare sitt speciella klimat och sina geografiska kvaliteter. Den har en av de bördigaste jordarna i Peru och här odlas den bästa majsen.

Cuzco

Cuzco ligger i sydöstra Peru och är beläget uppe i Anderna på 3 400 m. Här bor ca 300 000 invånare. Namnet Cuzco betyder navel på inkaspråket quechua. Man beräknar att staden Cuzco grundades omkring 1 200 e Kr, men det finns inga skriftliga källor att tillgå. Först med den 9:e inkan Pachacuti på 1400-talet, blir tidsangivelserna mer tillförlitliga.

Cuzco var huvudstad och kulturellt och religiöst centrum för Inkariket. Den mest betydelsefulla byggnaden var Solens tempel (Inti-Huasi) som låg i tempelområdet Qoricancha. Cuzco hade uppifrån sett formen av en puma, där befästningen Sacsahuaman utgjorde huvudet. Efter Inkarikets fall 1533, då den spanske conquistadoren Francisco Pizzaro intog staden, följde en snabb ombyggnad. De gamla templen raserades och nya kyrkor byggdes. Det finns spår av detta i stadens arkitektur. Koloniala byggnader har gamla inkatempel som grund och stenblock från inkatiden har återanvänts. Kyrkan och klostret Santo Domingo byggdes på det gamla inkatemplet.

Lima

Limas läge utsågs trettondedag jul 1535, så det ursprungliga namnet ”Ciudad de los Reyes” syftar på de tre vise männen. Staden grundades samma år den 18 januari av Francisco Pizarro. Namnet ersattes senare med Lima som är en förvanskning av namnet på floden Rimac som rinner genom staden. Båda namnen förekom på kartor under en period. En sägen i Lima säger att de invaderande spanjorerna frågade lokalbefolkningen om det bästa stället att bygga en stad. Lokalbefolkningen pekade som hämnd ut platsen där Lima ligger. Många anser att klimatet i Lima är det sämsta i hela Peru. Några mil söder om Lima är det betydligt soligare väder.

La Plaza Mayor (Stora torget) är den centrala platsen i Lima. Det är också den plats där Francisco Pizarro grundade staden. På torget har några av de viktigaste händelserna i landets historia ägt rum. I början fanns här små affärer och handelsutbyte. Torget har varit plats för tjurfäktningar och har också använts som avrättningsplats under inkvisitionen. Torget omges av regeringspalatset, kommunalhuset, katedralen och ärkebiskopens palats. Det var på Plaza Mayor den 28 juli (numera Perus nationaldag ) 1821 som självständigheten proklamerades. Torget hette tidigare Plaza de Armas.

Tilläggsresa Galapagos

Klimat i Galapagos

Normalt 25-32 grader i solen. Mot kvällen faller temperaturen något.

Galapagos

Galapagos tillhör Ecuador och är en ögrupp med 13 öar belägen i Stilla havet. Den ligger 1 000 km väster om Ecuadors fastland. Ekvatorn går tvärs över Isabella, som är den största ön. Djurlivet på de karga vulkanöarna är extremt rikt med en stor variation av marina djur och fåglar. De flesta är helt orädda.

Galapagos upptäcktes 1535 av Fray Tomás de Berlanga. Öarna var då obebodda. Thor Heyerdahl fann på 1950-talet krukskärvor av sydamerikanskt ursprung som visade att folk tidigare varit här. Denna teori är fortfarande kontroversiell. Öarna tillhör Ecuador som annekterade området den 12 februari 1832. I september 1835 kom Charles Darwin till Galapagosöarna och stannade fem veckor. Han studerade geologi och biologi på fyra av öarna. Hans forskning resulterade i teorin om naturligt urval.

Galapagosöarna blev nationalpark 1959, vilket innebär att 97,5% av öarnas landyta är skyddad. Då fanns tre bosättningar med sammanlagt 1 500 invånare. På 1980-talet hade antalet invånare ökat till mer än 15 000. Det omgivande havet blev 1986 ett marint reservat. UNESCO inkluderade 1978 Galapagos landområde på sin världsarvslista och 2001 även det marina reservatet.

En kall och en varm havsström möts vid Galapagos. De bidrar till att näringsrikt vatten kommer upp till ytan och fukt bildas vid vulkanernas toppar. Mikroorganismer och växter frodas i havet. De utgör näringsunderlag för hajar, havssköldpaddor, sulor, sjölejon och fiskar. På vulkantopparna trivs växtlighet och därmed även jättesköldpaddorna. Eftersom Galapagosöarna ligger så isolerat finns många arter som bara lever just här. De kallas för endemier och några exempel är landleguanen, världens enda havslevande ödla – havsödlan, jättesköldpaddorna, galapagospingvinen, den flygoförmögna galapagosskarven, galapagosalbatrossen, galapagosvråken och de olika specialanpassade galapagosfinkarna. Många av de djur som inte är endemiska arter på Galapagosöarna är istället endemiska underarter, så som exempelvis den underart av brun pelikan och flamingo som finns här.

Världsarv vi besöker på denna resa

• Cuzco
• Machu Picchu
• Gamla staden i Lima
• Nazcalinjerna (tilläggsresa)
• Galapagos (tilläggsresa)