Jag är hemkommen från Madagaskar, världens fjärde största ö. Till ytan större än Sverige. Jag har aldrig riktigt någon känsla av att jag befinner mig på en ö. Men det är en tydlig känsla av att komma till en annan del av Afrika, en helt isolerad ö, som behåller sin småskalighet och undviker massturism. Jag […]

15 september 2016
Afrika Lemurer Madagaskar Rundresa

Jag är hemkommen från Madagaskar, världens fjärde största ö. Till ytan större än Sverige. Jag har aldrig riktigt någon känsla av att jag befinner mig på en ö. Men det är en tydlig känsla av att komma till en annan del av Afrika, en helt isolerad ö, som behåller sin småskalighet och undviker massturism. Jag bor i Kapstaden, i Sydafrika, som inte riktigt ses som Afrika för en malagasy, den lokala invånaren på Madagaskar.

– Välkommen till riktiga Afrika! säger min agent när han möter upp mig på flygplatsen i huvudstaden Antananarivo, i folkmun kallad ”Tana”.

 

På Madagaskar finns inga höga skyskrapor, här finns inga stora multikomplex av våningshotell uppradade längs med kusterna. Det här är ö som lever på ris, vanilj, guld och kakaobönor. De påstår sig ha den bästa chokladen i hela världen och under resans gång så häpnas jag över att se 99 procent choklad i butikerna.

Det mest använda ordet vår kunnige guide Patrick använder under resan är endemisk. Endemiska flora och fauna. Endemiskt utlovas i nästan varje nationalpark eller reservat vi tar oss igenom. Till Madagaskar åker vi för att se öns stolthet, lemurerna. Vi träffar dessa endemiska primater, som på ett eller annat sätt har sitt ursprung från aporna. Vi finner de minsta och största lemurarterna här på Madagaskar och även de största och minsta kameleonterna i världen. Precis så. Endemiska för Madagaskar. Av världens nio baobabträd, finns inte mindre än sju av dem på Madagaskar och det är minst sagt imponerande att försöka krama ett endemiskt baobabträd som är 1200 år gammalt.

Madagaskar vill gärna som motsats till andra afrikanska länder med sina ”big five” stoltsera med sina ”small five”, för det är minst sagt fascinerande att se världens minsta kameleont som dessutom kallas short nosed cameleon, för sin korta näsa. Kameleonten är inte större än min tumnagel!

Tillbaka till lemurerna, som för mig är den stora attraktionen under resan, det jag med spänning väntar på varje dag, efter timmar i buss, även om de vissa dagar bara snabbt hoppade förbi uppe bland trädkronorna och jag inte hann ta fram kameran så är det de som fyller mitt minne, och gör skogsvandringen något mer exalterande. Latinets ord lemures betyder ”de dödas andar”, och sägs komma från lemurernas spökliknande stirriga ögon. Lemurerna i sig är inte spökliknande över huvud taget, de är väldigt närvarande och kommer ofta ner blad oss på marken. Höjdpunkten når vi norr om Tana, i Andasibe, på lemur-ön. Här lever flera arter av lemurer, helt orädda. Det är en eufori när dessa söta krabater, stora som små, sitter och äter banan på mina axlar, jag kan till och med klappa deras mjuka päls. Vi träffar varin, bambulemur, brun maki, och samma morgon hade vi också sett (och hört) indrin, den dansande vita sifakan, didemlemuren och ringsvanslemuren, den vanligaste och mest förekommande på Madagaskar. Snacka om lemureufori!

Här kommer ett litet utdrag från min dagbok och ett av mina första samtal med lokalbefolkningen under vår resa.
“Vi stannar till i byn Ilakaka, vars ekonomi är uppbyggd på safirstenar och den gruva som invånarna arbetar i. Nu ser jag betydligt mer Indier på gatan och människor från Sri Lanka. För första gånger ser jag att det röks cigaretter, vilket jag förstår har blivit influerat utifrån. Vår grupp besöker det enda show room för safirstenarna i Ilakaka men jag är klar med mina köp (icke köp) ganska snabbt och söker mig över till andra sidan gatan för att samtala med lokalbefolkningen.

Tre äldre män och en ung pojke spelar ett livligt spel, liknande domino och de vill alla att jag ska ta kort på dem. Detta är för att de själva sedan kan titta på bilden och skratta gott! De har inte sett en bild på sig själv förut, det samlas snabbt runt tio personer runt mig. De frågar, kan du skicka bilderna? Jag frågar om de har en mailadress och det uppstår ännu mer skratt! De har ingen email, ibland inte elektricitet. De frågar om jag hade handlat safirstenar tidigare och jag säger lite skämtsamt att hade jag haft en rik man hade han varit välkommen att handla åt mig. Varför är du inte gift? frågorna går snabbt över till hur viktigt det är med äktenskap och frågor om jag inte vill gifta mig och givetvis tycker de att jag ska gifta mig med en malagasy! De känner inte riktigt till Sverige men jag tror mig se att de förstår när jag säger att jag bor i Sydafrika. Vi fortsätter allesammans att titta på mina bilder i kameran från där jag precis varit i Isalo national park. Lemurerna de ser på bilderna väcker mycket intresse, de tycker de är fina, många av dem har inte sett lemurer innan trots att det för mig är landets skatt.

Jag lyfter huvudet ur hopen av byinvånare och skymtar vår chaufför på andra sidan gatan och börjar nu fundera på hur mycket mina resekamrater har handlat upp av ädelstenarna. Vi pratar vidare om deras arbete i gruvan och de berättar om butikerna på gatan som de arbetar i alla dagar i veckan. De är vänliga, fulla av energi och glädje. Jag vill tro att jag kommit dem lite närmare för att vi kan prata franska med varandra vilket jag också njuter till fullo av att äntligen få prata igen! Till slut kommer de andra ut ur safirstensbutiken, jag passar på att handla lite färdgodis i mina nyvunna vänners kiosk och vinkar hejdå och önskar dem en trevlig dag. Så mycket glädje”.

Mora mora!
Bästa hälsningar Elin, reseproducent

Vill du veta mer om Madagaskar?
Tveka inte att höra av dig till [email protected] eller ring mig på kontoret så kan jag berätta mer!

Läs mer om vår rundresa till Madagaskar

 

Lämna en kommentar

Din epost kommer inte att vara synlig. Obligatoriska fält är markerade med *.

Liknande inlägg