Nyhet på vår resa till Papua Nya Guinea är att vi besöker hulifolket som bor i vackra Taridalen! Detta är ett avlägset område i höglandets djungel dit vi bara kan komma med speciellt inhyrda flygplan. De första upptäcktsresande nådde området på 1930-talet och även därefter har hulifolket varit angelägna att bevara sina rika kultur. Här […]
Nyhet på vår resa till Papua Nya Guinea är att vi besöker hulifolket som bor i vackra Taridalen! Detta är ett avlägset område i höglandets djungel dit vi bara kan komma med speciellt inhyrda flygplan. De första upptäcktsresande nådde området på 1930-talet och även därefter har hulifolket varit angelägna att bevara sina rika kultur. Här går vi ett spännande och annorlunda äventyr till mötes!
Hulifolket är ett folkslag med gamla traditioner och seder. Männen ser ut som ett helt konstverk av olika färger och mönster.
De utmärker sig med sina stora peruker av mänskligt hår dekorerade med färger, blommor, fjädrar och mossa. En huvudbonad som tagit tid att skapa med mycket omtanke och som varje huliman bär med sig genom livet. De har ett eget språk som endast pratas av hulifolket.
Nära möten med hulifolket
Män och kvinnor lever i separata hus. Ogifta män bor i speciella grupphus. Hulifolket är polygamister, men det gäller bara män. Kvinnor får bara ha en make åt gången. Giftermålen är ofta arrangerade och brudens familj får hemgift, oftast i form av grisar. Kvinnans roll är att föda upp barnen och grisarna liksom att se efter åkern och trädgården. Pojkar lämnar mamman i tio-årsåldern för att leva med pappan. Skilsmässa är ovanlig, men kan ske om inte kvinnan får barn. Då får också mannen tillbaka grisarna han gav som hemgift.
Hulifolket är känt för sina ceremonier som kallas singsing. De är då alltid iklädda sina peruker, så kallade bilas. Traditionellt så kan singsing antingen ha syftet att hänföra publiken eller skrämma fienden. De uppträder gärna, men så fort det blir regn i luften skyndar de sig snabbt under tak. De är mycket fåfänga och vill inte förstöra sina ansiktsmålningar och peruker.
Vi märker tydligt hur stark traditionen från förfäderna är hos hulifolket. I deras byar högt upp i bergen livnär de sig på jakt och lantbruk.
Hulifolkets traditioner
När vi möts av hulimännen i byn så bär dem ett förkläde bundet runt midjan och som hänger ner till knäna. Löv täcker skinkorna och ser ut att glänsa i gröna och blå nyanser. De kompletterar utsmyckningen med ett urval av pärlor, örhängen, svart palmbälte och en kniv. Huli kvinnorna vi möter bär långa kjolar gjorda av gräs och något som liknar en poncho på överkroppen.
Vi får veta att peruken tillverkas noggrant för att den ska bli perfekt och tillräckligt hållbar. Huvudbonaden är gjord av deras egna hår i kombination med en begränsad kost och speciell magi. Männens hår duschas regelbundet av rituellt vatten för att det ska växa till önskad längd, då det med hjälp av ett bambuband kan formas som en stor svamp . Denna process tar ungefär 18 månader och sedan fylls peruken ut med fjädrar och blommor, och även ibland huvuden från exotiska fåglar. Unga män måste deltaga i en perukskola för att lära sig att skapa sin perfekta huvudbonad.