Jag möts av den fantastiska värmevågen som slår mot kroppen när man kliver av planet i ett tropiskt land. Det är mörk och sent på natten men det hindrar inte den polynesiska befolkningen från att hälsa oss varmt välkomna med sång och musik på flygplatsen. Jag befinner mig i den Franska Polynesien mitt ute i […]

15 september 2016
Polynesien Söderhavet

Jag möts av den fantastiska värmevågen som slår mot kroppen när man kliver av planet i ett tropiskt land. Det är mörk och sent på natten men det hindrar inte den polynesiska befolkningen från att hälsa oss varmt välkomna med sång och musik på flygplatsen. Jag befinner mig i den Franska Polynesien mitt ute i Söderhavet. Den Franska Polynesien tillhör Frankrike och det märker vi inte minst på flygplatsen där Schengen-avtalet gäller. Vi har rest till andra sidan jorden och kliver ändå genom passkontrollen utan en enda stämpel.

Tahiti är huvudön och den består av tätvuxen skog. Det går inte att åka tvärs över ön, den enda möjligheten att ta sig till andra sidan är genom att åka runt. Den största skillnaden mellan Tahiti och hennes öar är att öarna består av kritvita stränder men på Tahiti så består många av stränderna av svart sand. Den är väldigt mineralrik så många av hotellen använder sanden på sina spaavdelningar.

Natten spenderas på Tahiti innan vi på morgonen tar färjan över till grannön Moorea. Solen skiner och vattnet är alldeles turkosblått, jag landar i känslan av att jag befinner mig i ett vykort. Vi hoppar in i Jeeparna som tar oss på en tur runt ön. Vi åker på en nervkittlandet tur till en fantastik utsiktsplats med en bländande utsikt över havet. Utsiktsfanatiker som jag är kunde jag inget annat än njuta av den makalösa vyn. Vi bjuds på färsk, saftig ananas som är alldeles nyskördad från de stora plantagerna på ön. Moorea är en fantastiskt vacker ö och det är lätt att tänka det här är livet, det kan inte bli bättre…

inflygning-borabora

Jo, det kan det faktiskt, vi sitter i det lilla propellerplanet som tar cirka 45 minuter mellan Tahiti och resans höjdpunkt, Bora Bora. Plötsligt är varenda passagerare tryckt mot vänstersidan av flygplanet och bara under inflygningen och landningen hinner jag tänka “WOW!” minst 100 gånger. Från luften ser vi Bora Bora och dess regnskogsbeklädda berg Mount Otemanu och Mount Pahia. Det är garanterat den vackraste landningen jag någonsin har och antagligen någonsin kommer att göra. Vi är omringade av svajande kokospalmer och det turkosblåskiftande havet. Från ankomsthallen kliver vi rakt ut på en brygga och sedan ombord på båten som tar oss vidare. Flygplatsen är belägen på en egen ö och båt är enda alternativet för att ta sig vidare.

Från hotellbryggan hämtas vi av vår guide för dagen. Han berättar att han heter Teriiamotaputeatea samtidigt som han skrattar och säger att vi kan kalla honom för Steven. Steven älskar sitt jobb, han älskar att visa upp sitt land och jag tror nog att han blev lite förtjust i mig också. Katinna var för svårt för honom att uttala så under hela dagen ropade han ”Tina come here, Tina look, look, Tina try this” jag misstänker att de andra deltagarna blev lite avundsjuka på mig i smyg. Steven underhöll oss med sång och musik från sin ukulele. Vi åkte runt i lagunen och stannade på olika platser. Vi simmade med hajar och fick träffa Stevens undervattensvänner, stingrockorna. Alla är döpta av honom med stor omsorg, jag blev vän med Kikki även om hon var väldigt slemmig att klappa. Men Bora Bora är mer än bara sol och bad. För den som vill finns bland annat möjligheter att cykla, vandra och snorkla. Vill man få med sig en äkta souvenir så säljs de vackraste svarta pärlorna här.

tinnamedstingray

 

Invånarna på Tahiti och hennes öar lever för dagen och bryr sig inte så mycket om morgondagen. Så länge de finns mat och vatten så finns det ingen stress eller oro. På många platser ser vi så kallade ”Marare” det är öppna tempel byggda med stora stenar. Dessa tempel har en viktig del i den polynesiska historien då de bland annat symboliserar dyrkan för gudarna och friheten som erövrades men som sedan togs tillbaka. Sång och dans har alltid betytt mycket för polynesierna. I forna tider var dansen direktkopplad till alla aspekter av livet. De dansade av glädje, välkomnade besökare med dans, dansade för att utmana en fiende och man dansade för att förföra en partner.

polytjej

När våra guider under en dagstur till en privat ö, tar fram sina ukuleler och små trummor för att sedan börjar sjunga och dansa de traditionella polynesiska danserna ser vi hur genuint det är. Det är verkligen är med glädje som de delar med sig av sin kultur och sina traditioner.

Jag ser absolut att Tahiti och henne öar blir en destination för Thabelas rundresor i framtiden. Läs gärna mer för att se vilka rundresor som vi erbjuder till Söderhavet idag eller kontakta mig på epost: [email protected] så berättar jag mer!

Mauruuru och Nana! (Tack och hejdå)

Hälsningar Katinna, reseproducent

Lämna en kommentar

Din epost kommer inte att vara synlig. Obligatoriska fält är markerade med *.

Liknande inlägg